Har sett massor av filmer senaste dagarna:
* See no evil
* Antichrist (den i särklass mest värdelösa filmen ever)
* White noise 2: The light
* Paranormal Activity (för 2:a gången)
* District 9 (faktiskt helt okej, fast jag hatar sci-fi)
* Young people fucking (för femtioelfte gången)
* Case 39

Nu ska jag iväg till AF och diskutera eventuella utbildningar.

Sean Paul - Pepperpot

På nån timme blir det off to Piteå med systeryster, för att ha en "daugters night" med mami. Middag och utgång. Men kommer att kännas jätte-tomt där utan Lizzy, min vapendragare.

Jag har inte fått mig en timmes sömn än så länge. Jag har så (ursäkta uttrycket) satans förbannat jävla ont i magen, och mina värktabletter hjälper inte. Har legat å gungat och nästintill gråtit i timtal. Och här klagade jag över smärtorna på mina brännskador? Denna förbannade j-vla värk, 12 veckor om året i 14 år. Någon karl som vill byta? Aja, jag har ju inte kräkts eller tuppat av än så länge. Det är ju ett framsteg från min högstadie-tid åtminstone.

Efter en check på vilka länder folk läser min blogg ifrån, så satte jag in en Google Translator på bloggen högst upp till vänster i menyn. Enjoy!

Har precis diskat bort ett berg med disk medan maten var i ugnen. Kycklingen är klar nu, så det blir en sen middag för Fröken Forsling. Sen blir det vidare till Doggy för en omgång (eller tjugo) med hans nyinköpa Dj Hero, innan jag åker hem och laddar batterierna inför morgondagens daughters night & utgång med mamma och systeryster i Piteå.

Men NU är det dags för FREDAGSMYYYS! (Only for you Anali)

Never give up your dreams! (se hela, so so so cute) 

Okej, om de insisterar så. Nog kan jag leva med det resultatet ;)

Ja, jag idiotförklarar mig själv när jag kommenterar någonting totalt oväsentligt i någon annans blogg. Och när jag läser bloggar jag stör mig på, trots att jag predikar för att det är frivilligt. (Im such a hypocrite) Men ibland hittar jag faktiskt jättebra bloggar, där jag gillar innehållet. Som jag följer slaviskt (bloglovin is the shit). Det blir lite av en besvikelse när jag sen mitt i allt blickar över någonting som gör mig sur. Med mitt taskiga humör jag haft idag, har även mina s.k. "tourettes-fingrar" (wow, jag är ju så himla fyndig) glidit över tangentbordet idag. So not like me. Så imorgon kommer jag sitta där med "dagen efter-ångest", och undra "varför skrev jag sådär?". Litegrann som när man suttit i fyllan och villan bredvid datorn. Eller ringt/sms:at från mobiltelefonen. Doh'.

Man kanske skulle köpa ett, ställa sig och dra en timmes Wii om dagen?

Pleasure and fun in one.

Jag har väldigt väldigt svårt för en viss typ av människor. Det är dessa bloggare, som krigar mot varandra i sina bloggar. Respektive bloggare och deras "anhängare" sitter och sågar andra bloggares designer/headers och blogginnehåll. Alltså come on? Har ni ingenting bättre för er? Vem är det som tvingar er att gå in på bloggar ni inte gillar? Har ni tourettes så fingrarna skriver in bloggadresserna av sig själv? Vet ni, det är det som är det bästa med internet. Man är inte tvungen att se/läsa sådant man inte vill se och/eller läsa. Det går att stänga ner webläsaren om man inte vill, så man slipper störa sig (och idiotförklara sig själv).

Gnnh, jag klarar inte av folk som beter sig som efterblivna idioter. Svarar jag inte på msn de första gångerna man skrivit (där jag förövrigt satt statusen "away"), eller på ett sms. Då skriver man inte "Linda??" på msn IGEN för att förvänta sig ett svar. SER DET UT SOM ATT JAG ÄR TILLGÄNGLIG?! VERKAR DET SOM ATT JAG HAR TID/LUST ATT SVARA JUST NU?! Blir man då blockad på msn, så skriver man inte på facebook "blockade du mig nu?". NÄHE, NO SHIT?! VAD TROR DU?! Då skickar man inte ett TILL sms och frågar vad MITT problem är. JAG KANSKE ÄR UPPTAGEN?! Guess what? ALLT I MITT LIV KRETSAR INTE KRING DIG! LÅT MIG SVARA NÄR JAG HAR TID OCH KAN!

Undrar vad Åke Gustavsson skulle tycka om dagens filmer?

HAHA! Vad roliga människor är, kolla vad folk har googlat på!



(Efter att ha sett dagens "Tjuvtittat")

"Du ville prata häromdagen, å helt plötsligt blev det tyst.
Jag undrar vad som hände, vi som skrattade nyss.
Du trodde säkert att jag hoppats, på nått som aldrig ska bli av.
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat, aldrig ställt några krav.

Vi tar en paus och lämnar rummet, å nu släpper du min hand.
På varsin sida av vägen, som en främling för varann.
Jag vet precis vad du känner, fast du aldrig sagt ett ord.
Du har viljan att bli större, här är du redan stor."



Melissa Horn - Jag kan inte skilja på

Jag kom att tänka på en grej. Om ni väljer ut en karaktär, från valfri serie/film/bok som jag påminner om, att ge mig som smeknamn. Vem skulle det bli då? (Inte utseendemässigt, utan i hur jag för mig/talar/är) Tell me, tell me!

När jag var 15, fick jag detta av en dåvarande vän:

Lanfear (originally known as Mierin Eronaile), is supposed to be the most beautiful woman ever born. Her beauty was unparalleled (makalös/ojämförlig), especially without her disguise (förklädnad). She had smooth, ivory-pale skin with long black hair and dark eyes. She is one of the primary antagonists of the Wheel of Time fantasy series by Robert Jordan. She is one of the thirteen Forsaken.
It is certain that she had a romance with Lews Therin for a time. Mierin saw her relationship with Lews Therin as a way to power. When Lews Therin broke off the relationship, Mierin became greatly upset and started to pursue (förfölja) him. What separates her from the others of the Forsaken is that she chose her own name, Lanfear, which means "Daughter of the Night" in the Old Tongue.

Jag är ingen speciellt målmedveten, driven och motiverad tjej som vet vad jag vill göra av mig själv. Jag har alltid haft väldigt svårt för att pusha på, och driva på mig själv. Kanske just för att jag så väldigt lätt tappar motivationen, då mitt tålamod ligger på en ganska så låg nivå.

Som det här med viktnedgång exempelvis.

Jag var en normalviktig, aktiv och faktiskt(!) hyfsat vältränad stalltjej innan gymnasiet. Men under mitt nionde grundskole-år kom den revolterande tonåringen i mig fram. Som slutade med stallet. Och istället blev det folköl & maxmat. Och kladdkaka. Och pizza.

Vet ni hur fruktansvärt fort man kan gå upp i vikt?

Jag smällde upp i vikt = ännu mer deprimerad = ännu mindre motiverad. Jag tog kontakt med en dietist. Åt enligt schema i 1½ månad, utan att fuska. Ställde mig på vågen, + 9kg. Min första tanke blev då "vadäninainih-vete". Provade andra dietister - stod still.

Vet ni hur svårt det ÄR att tappa sina extrakilon?

Jag kan, utan att skämta eller överdriva, växla närmare 5kg (oftast 3-4kg) från dag till dag. Helt beroende på vad jag ätit, och bl.a hur mycket vätska min kropp samlat på sig. Så förlåt, men jag har lite svårt att ta in när folk kommer sen, och är stolta över att de "gått ner 1,5kg".

Hur ska jag hitta motivationen, med denna viktväxling?

Jag har senaste 6-7 åren, växlat upp och ner i vikt med stora skillnader. Vi snackar 15-30kg. Jag mår inte bra av det, och min kropp mår inte bra av det. Inte för att jag bantat eller tränat mycket i omgångar. Utan för att jag bara levt väldigt dåligt när motivationen trytit.

Hur ska jag hitta motivation och lyckas sätta press på mig själv?

Jag är inte viktfixerad, och känner mig inte "ful och fet". Alla har vi dåliga dagar, då man känner sig mindre bra eller fin. När man bara vaknat på fel sida. Jag har i övrigt inget "size zero-ideal" jag känner att jag behöver leva upp till. Jag vet att jag duger som jag är.

Men jag vill ha en bättre fysisk och psykisk hälsa.

Idag fyller Sussi år. Grattis på födelsedagen, tusen grattiskramar!
(Vi ses förhoppningsvis på Lördag i Jokkmokk!)



Jag & Sussi 090307

Det är bara 33 dagar kvar, till jag fyller år. Då blir jag halvvägs till 50. Jag har alltid älskat att fylla år. Så brukar jag ju alltid starta (eller alltid och alltid, jag firade min första födelsedag i den här bloggen år 2008, jag har bara raderat alla gamla inlägg) en nedräkning i bloggen. Bara för att tjata ögonen ur er. Och för att påminna er, dagligen. Tror dock inte att jag orkar/kommer göra det nu i år. Men någon påminnelse, det kan ni nog räkna med. ;)

Har lagt om min kost litegrann senaste tiden. Ett försök i att inte leva på margarin och socker. Det går sådär. Eller det GÅR, men jag har enormt stora cravings. Värre än min nikotinabstinens. Jag skulle kunna döda för en pizza, känns det som. Var och simmade & busade på badhuset idag med systeryster och Diana. När de slängde sig i bastun hoppade jag in i cancergrillen. Min premiärtur, då det inte blev av sist. Jag somnade, och råkade grilla mig själv i 30min. Och röd blev jag. Förvånansvärt lite röd faktiskt, men det är ingenting jag gråter över.